Älskar dig min underbara syster! Du vet utan dig ingen mig!
Du känner mig utan och innan, du behöver bara titta på mig
så vet du hur jag mår!
Är glad att jag har en syster som du! Du är helt klart den bästa!









Den underbart fina dikt som min syster läste för mig på min student fick
både mina och syrrans tårar att rinna!

Har tänkt väldigt mycket på min storebror den senaste veckan.. Han har liksom varit i mina tankar flera gånger om dagen.. Han har verkligen saknats hos mig..

Vet inte om det var hans födelsedag som gjorde att han hamnade i mina tankar så mycket.. För gud hur jag har saknat honom.. Konstigt tycker nog vissa, eftersom jag aldrig fick träffa honom.. Men på något sett självklart för mig..

När någon ska beskriva min bror är det oftast att han var en underbar och charmig liten kille som älskade sina star wars gubbar, sitt Films SK och Brynäs! Och framför allt att han var en riktig kämpe.. Han hade viljan, styrkan och modet..

Jag hitta en text hos mamma nu i veckan.. När jag läste den fick jag tårar i ögonen, den berörde mig djupt.. Det var en urklipp från en tidning.. Måste varit från precis när han gick bort.. I texten beskrivs en varm och kärleksfull kämpe, med den sanna lagandan

Robert Svensson in memoriam

Tack, Du lille lirare, för den tiden vi fick förmånen att ha Dig i vårt lag! Nu när Björkparkens matta snart ligger grön kommer saknaden efter Dig att bli stor. Du älskade Ditt Films SK i vått och torrt. Trots Din ungdom hade Du nära kontakt med spelarna i A- och B-lagen. Det Du inte visste om dem var inte värt att veta. Trots Din sjukdom hade Du tid att tänka på laget. Typiskt för Dig var Din besvikelse över att Ragge inte skulle spela i Film i år. Din vilja inför matcher och träningar var enastående. Du var med andra ord en drömspelare för varje tränare. Din stora match fick Du tyvärr utspela på en annan plan. Det var en match som Du tack vare Din vilja var på väg att vinna flera gånger. Men man kan säga att motståndarna vann genom ojust spel. Du försökte med Dina fina dribblingar, men varje gång Du snurrade upp motståndaren fällde han Dig. Du reste Dig upp gång på gång, men sista gången var Du alltför trött att stiga upp. Robban, matchtröjan som Du fick av A-lagsspelarna hade vi hoppats att Du skulle ha på Dig, när Du om cirka 10 år skulle springa ut på Björkparken för att avgöra någon seriefinal. Nu när Du var så förståndig att Du tog med Dig tröjan på resan till Nangijala, kommer Du säkert få användning för den där. Säkert har de också fotbollsplan och då får Du tillfälle att spela boll där i stället. Till sist Robban, vi ska kämpa för Dig i varje match, för säkert kommer Du att sitta och titta på Ditt älskade Films SK. /Kjell Carlsson

Tycker man får en fin bild om hur han var.. Och det är just såhär som jag har fått lära "känna" min bror.. Genom vad alla berättar om honom.

Bilden jag har av min bror är att han var en kämpe, på många olika sett.. Livet visade honom den hårda sidan, sidan där han var tvungen att hela tiden kämpa..

Sista julen min bror firade fick han en legoborg.. En legoborg som fick honom att kämpa lite till.. En legoborg som jag med försiktighet lekte med när jag var liten.. Tror knappt att någon fick röra den.. Jag vet hur rädd jag var för att den skulle gå sönder, för ritningen fanns inte kvar.. Jag vet att jag älskade den där legoborgen..

Jag kan inte känna saknaden som ni gör, ni som fick spendera tid med Robban.. Men det är även så att ni inte kan känna den saknaden som jag gör.. Jag saknar en liten kille som jag har på bild.. En kille som jag så gärna hade velat lära känna..

Min bror är inte borta, han har bara gått lite före..

3 av 4 barn överlever cancer, men i var fjärde familj inträffar det ofattbara.. Forskningen behöver DIN hjälp så att fler familjer ska slippa drabbas av det ofattbara..

Jag har många gånger fått höra uttrycket
"av någonting dåligt/tråkigt kommer alltid någonting bra"..
Men det är inte riktigt det första man tänker på när någonting tråkigt händer!

När jag fick reda på att morfar hade lämnat denna plats, trodde jag aldrig att det skulle föra med sig något bra.. Den tanken fanns liksom inte riktigt i mitt huvud då..
Men det var en person som helt plötsligt bara fanns där,
som det vara många år sedan jag prata med!
Vi började prata lite, datorn är en väldigt bra grej ibland!

Har ett kort hemma på oss från första gången jag såg honom, en riktigt liten kille var han då..
Vi brukade träffas ganska mycket när han var liten.. Många minnen från tiden då vi var mindre! 
Men med tiden växte vi nog ifrån varandra, kanske för att det skiljer sju år emellan oss..
För när man är liten bryr man sig inte om åldern.. Det är liksom inte så viktigt då.. 
Men sen blir man lite äldre och det blir svårare att umgås när det skiljer för många år..
Tråkigt men det är tyvärr så! Vi två växte ifrån varandra, du fick ditt och jag mitt..



Men nu flera år senare så möttes våra vägar igen och de där sju åren känns inte så mycket längre.. Vi kan umgås, skratta, skoja och ha kul! Vi har liksom växt ikapp varandra igen..

För några månader sedan hade jag aldrig trott det här..
Att du och jag skulle hitta på så här mycket ihop som vi gör nu.. Jag har fått se vilken underbar person du är! Innan har du varit den där lilla pojken för mig, den som jag skildes ifår..

Jag har blivit mycket äldre, men det har ju även du blivit!
Någonting jag inte tänkt på förr, inte på det sättet..

Jag är så himla glad att våra vägar möttes igen..
Att få lära känna den personen du blivit nu, nu när även du blivit mycket äldre!
Nu hoppas jag bara att våra vägar inte skiljer oss åt igen.. För du är en kusin jag inte vill mista!

Ja tänk den där lilla kusinen som jag håller i på kortet, tänk så liten du var då!
Men nu har den där lilla Robin blivit stor!

Snart har det gått två veckor sen du gjorde din resa bort från denna värld!
Du reste utan att säga farväl, utan ett avsked till någon..

Jag har varit så arg på dig att du valde att bara lämna allt så här, att du bara försvann.. 
Samtidigt har tårarna runnit ner för mina kinder och jag har känt saknad.. För morfar det här gör ont i mig!
För den här gången kunde jag inte fly från vekligheten, för den finns där vart jag än vänder mig..

Just nu skrämmer mörkret, tystnaden och ensamheten mig..
För då känns det som att du kommer så nära, det känns som att du sitter precis här brevid mig..
Det känns som att du följer varje steg jag tar och varje gång jag öppnar en dörr känns det som att det är dig jag kommer att se!

Tankarna har snurrat i mitt huvud dag efter dag efter dag..
För det är så lätt så här med facit i handen att säga hur man borde ha gjort..
För varför var man så långsinnt, skulle man inte ha ringt lite oftare och varför hälsa vi inte på varandra mera? Men det är lätt att säga nu, när vi vet hur det hela slutade..

Men saken är den att många har kännt sig svikna på ett eller annat sett, säkert även du morfar..
Men bara för att det slutade så här kan man inte måla upp en bild av en person som du inte var..
Du har gjort många dumma saker här i livet, saker som säket satt sina spår i mångas liv..
Det går inte att komma ifrån, det kan man inte försköna på något sett..
För det går inte att ändra på tiden som varit!
Det man kan göra är att ta med sig det hela som en erfarenhet, en lärdom här i livet!

Nu sitter man och tänker på varför man inte umgicks mera och om du hade stannat i livet skulle man ändrat på vissa saker och gjort de annorlunda..
Men då är man där igen, nu sitter man med ett facit i handen..
Men om man inte haft det och allt skulle ha varit som förut, att du fanns kvar här hos oss..
Skulle det verkligen bli annorlunda då?

För även om du levt 10år till morfar så skulle det nog inte ha blivit annorlunda, allt skulle ha fortsatt som det alltid gjort..
Vi skulle ha träffats någon gång ibland och inte tror jag vi skulle ringa till varandra mera bara för att kolla hur det var?!
Det är bara någonting man tror och hoppas nu, bara för att det blev så här!
Det gör ont att säga, men tyvärr tror jag att det är sanningen!

För det gör ont i mig när jag säger det..
Men på något sett tror jag det är ödet, det var så här det skulle bli..
Man kan inte sitta med dåligt sammvete för det förflutna, för det går inte att ändra så här i efterhand!

Man kan se tillbaka på allting som gick förlorat..
Men också allting som vi fick!
Jag har valt att se allting som jag fick..

Den här veckan har jag spenderat i en bubbla.. Avstängd från omvärlden, bara varit i mig själv.. Jag har lyssnat på omvärlden, men jag har inte hört vad de har sagt.. Nätterna har varit oändliga, de har aldrig velat ta slut.. För i mitt hjärta har det verkt en stor sorg och saknad... Varje morgon har jag hoppats att jag vaknat upp från en hemsk mardröm, men mardrömen har funnits kvar! För du är borta och kommer aldrig mer tillbaka!


Idag fick jag se dig.. Du såg så fin ut där du låg, såg ut som att du sov.. Det kändes nästan som att du vilken sekund som helst skulle kolla upp och säga något.. Men det var tungt att lämna dig där, det gjorde så ont.. Att veta att jag aldrig mer kommer att få se dig, inte i detta liv iallafall..


Det är så många frågor som snurrar i mitt huvud hela tiden.. Varför blev det så här..? Jag kommer aldrig att få något svar på mina frågor, de kommer förbli obesvarade.. För morfar det gör ont, det gör riktigt ont i mig! Jag vet inte vart jag ska ta vägen ibland.. Jag vill inte vara själv, för mörkret och tystnaden skrämmer mig! Det är i mörkret och tystnaden som tårarna rinner längst mina kinder..


Snälla morfar jag hoppas du ser oss där från ovan, att du ser hur mycket vi saknar dig! 


Man kan inte göra någonting åt tiden som har varit.. Men jag ångrar att jag inte fått mer tid ihop med dig! Men jag hoppas och tror att vi möts en dag igen.. Att jag får en chans att ta igen all tid med dig!


Morfar du saknas här hos oss.. Så snälla kom tillbaka.. Låt mig vakna från den oändliga mardrömmen jag lever i just nu..


Du finns i mitt hjärta!

Kan man sakna en person som man aldrig fick träffa? För det är precis vad jag gör.. För vissa låter det kanske konstigt, men för mig känns det inte så konstigt.. För jag har saknat min bror hela livet.. En bror som jag inte fick chansen att träffa eftersom han dog två år innan jag kom till den här världen..

Ibland har jag varit väldigt avundsjuk på min storasyster som fick tillbringa några år ihop med våran bror.. För jag skulle också vilja veta hur han var, haft minnen av honom och fått uppleva just den syskonkärleken.. Men ödet valde en annan väg, så våra liv korsades aldrig.. Det var väl inte meningen att vi skulle träffa på varandra i detta livet..

Tänk för några år sedan så träffade jag en äldre dam uppe vid affären.. En dam som läst sagor för min bror när han var liten.. Hon tyckte att jag och min bror var väldigt lika.. Så hon tolkade mötet med mig som en hälsning från min bror i himlen!

När jag får frågan om hur många syskon jag har, så har jag så länge jag kan minnas alltid svarat två! För det är ju så, jag har en bror och en syster.. Även fast jag inte träffade honom så är han ju min bror lika mycket för det.. Ibland har jag fått komentarer som; Tänk om din bror inte skulle ha dött, då hade kanske du aldrig blivit född.. Och än idag kommer jag ihåg vad jag svarade.. Jag önskade hellre att min bror hade fått leva! Jag valde min brors liv framför mitt eget.. För jag tyckte att om han hade fått fortsatt sitt liv, hade ingen behövt uppleva den sorgen som man gör när man mister någon! Jag kommer så väl ihåg att alla tyckte jag var jätte konstig som valde min brors liv framför mitt eget! Men själv tyckte jag att det var självklart!

Ibland har det känts som att jag inte har samma rätt att sakna min bror, som mamma, pappa och min syster har! Men man kan inte jämföra våra sätt att sakna honom! För dom saknar ju den där goa och underbara lilla killen! För dom har fått träffa honom och lära känna honom, något som jag inte har fått göra.. För jag har ju en annan saknad.. Jag har saknaden av en storebror som jag kunde ha haft, en söt liten kille som bara finns på foton! Men för det är det en saknad!

Men det kanske är så att om inte min bror hade gått bort, så hade kanske inte jag kommit till världen.. Och om inte jag hade kommit till världen så hade jag aldrig fått träffat min underbara storasyster! För det är faktiskt så att jag skulle inte kunna tänka mig ett liv utan henne.. För hon är den mest underbara personen på denna jord! Och jag älskar henne så fruktansvärt mycket!

Vad skulle jag göra utan dig min älskade storasyster...? Är så himla glad att jag har en syster som dig.. Som alltid finns där när man behöver en hjälpande hand.. Som lyssnar, stöttar och ger råd, när ingen annan förstår.. Du är den som alltid ser när något är på tok, utan att jag behöver säga ett ända litet ord.. Du är det bästa jag har.. För du vet utan dig, ingen mig.. Jag är stolt att jag har en syster som dig..

Älskar dig över allt annat på denna jord!!