Ett år, kostigt, vandring och möts!

Ett år har gått! Känns så konstigt, på något sett overkligt fortfarande! Du fattas här, så fruktansvärt mycket! Kan fortfarande höra dig skratta och prata! Det var någonting som försvann med dig! Du tog någonting med dig när du gjorde din vandring lite före oss andra!

Hoppas och tror att vi möts en dag igen! På en annan plats och i en annan tid!





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0