Tänk hur konstigt livet är.. Man träffar många människor varje dag.. Vissa glömmer man bort, medans vissa gör speciella intryck och på något sätt stannar kvar i ens minne.. Men varför ska livet vara så orättvist? Varför ska personer som har hela livet framför sig behöva dö? För vissa tas livet ifrån dem innan de ens hinner börja leva på riktigt..

För lite över en vecka sedan träffade jag och Emelie två killar nere i Göteborg.. Vi satt och prata och hade jätte trevligt.. Just ena killen gjorde ett speciellt intryck.. Sen idag när jag fick upp aftonbladets första sida på internet, så tyckte jag att killen såg så bekant ut.. O så var det, det var han.. Han från krogen i Göteborg, den där 24 åriga killen från Jönköping.. Jag fick en klumt i magen när jag läste va som stod.. *EMANUEL 24ÅR MISSHANDLADES TILL DÖDS* Det kändes så hemskt, även fast man inte kände honom.. Men man visste vem han var, man hade pratat med honom.. Han var inte bara en främande person som vem som helst..

Vila i frid Emanuel!