Varför kommer man på saker man borde gjort när det är försent? När tiden redan runnit ut... Det är så lätt att säga att någon annan gör fel.. Men om man tänker efter så finns det kanske någonting man själv kan göra åt saken eller iallafall försöka.. Jag kan inte säga att jag direkt försökte... Men tyvärr kan jag inte ändra på det nu, för all tid har runnit ut nu är det försent!

Jag kan inte direkt säga att jag kände dig, men du var en del av mig.. Eller kanske jag en del av dig.. Jag tror jag kan ränka på två händer hur många gång vi träffades de senaste åren.. Men jag är glad att jag fick träffa dig ute hos syrran här för ett tag sedan.. Då hade jag inte sett dig på 1½ år.. Det gick alltid så lång tid mellan varje gång vi träffades, varför vet jag igentligen inte..

Det finns så många gånger jag har varit arg på dig och väldigt besviken.. Jag vet en gång när jag var liten, jag ville så gärna att du skulle komma när jag fyllde år.. Jag ringde flera gånger i flera dagar så att du inte skulle glömma bort mig... På min födelsedag ringde jag och fråga när du skulle komma men då hade du helt plösligt inte tid.. Någon vecka senare kom du förbi med en present, när jag inte var hemma.. Jag kommer ihåg hur besviken jag var.. Varför jag just kommer ihåg den där gången vet jag inte, för det är ju så många år sedan.. Men jag vet även hur glad jag blev när du kom på min komfermation, fick en härlig känsla av att du faktiskt brydde dig!

Igår ringde telefonen och en röst säger efter en stunds tystnad "Morfar är död"... Jag vart helt tyst visste inte vad jag skulle säga.. Jag åkte iväg till morbror, alla var nästan där.. Vi satt och prata om allt möjligt... Jag som brukar vara så bra på att stänga av, slutar känna för ett tag.. Men jag klara inte det den här gången allt bara rasade tillslut.. Jag brukar aldrig bli så, men allt gjorde så ont!

Det som slog mig inatt var att man kan aldrig skylla allt på en person, man är minst två om det.. Jag kan inte vara arg på dig för att vi aldrig träffades eller hördes av.. För jag själv ringde aldrig dig och jag kom inte över och hälsade på dig... Men det är så lätt att skylla allt på någon annan, men jag själv hade ju också kunnat anstränga mig.. Jag hade kunnat ringt och sagt att jag ville komma ut och hälsa på eller bara ringt och frågat hur det var.. Men jag kommer aldrig att kunna ändra på det som varit, för nu är det försent..


Jag ville alltid att du skulle vara en såndär morfar som alla andra hade.. En helt vanlig morfar.. För du var en morfar, men på avstånd...

Du valde att avsluta ditt liv, några år förtidigt.. Det är nog fler än jag som undrar varför?! Men vi kommer aldrig få ett svar på det, det förblir en fråga utan svar! Men du ska veta hur många det är som saknar dig! Du saknas här hos oss! 

Hur tokigt allt än har varit emellan åt så betyder du väldigt mycket för mig och alla andra som fanns runt omkring dig! 

Morfar jag hoppas du vet att jag älskar dig! Du finns i mina tankar och i mitt hjärta!