Jag har många gånger fått höra uttrycket
"av någonting dåligt/tråkigt kommer alltid någonting bra"..
Men det är inte riktigt det första man tänker på när någonting tråkigt händer!

När jag fick reda på att morfar hade lämnat denna plats, trodde jag aldrig att det skulle föra med sig något bra.. Den tanken fanns liksom inte riktigt i mitt huvud då..
Men det var en person som helt plötsligt bara fanns där,
som det vara många år sedan jag prata med!
Vi började prata lite, datorn är en väldigt bra grej ibland!

Har ett kort hemma på oss från första gången jag såg honom, en riktigt liten kille var han då..
Vi brukade träffas ganska mycket när han var liten.. Många minnen från tiden då vi var mindre! 
Men med tiden växte vi nog ifrån varandra, kanske för att det skiljer sju år emellan oss..
För när man är liten bryr man sig inte om åldern.. Det är liksom inte så viktigt då.. 
Men sen blir man lite äldre och det blir svårare att umgås när det skiljer för många år..
Tråkigt men det är tyvärr så! Vi två växte ifrån varandra, du fick ditt och jag mitt..



Men nu flera år senare så möttes våra vägar igen och de där sju åren känns inte så mycket längre.. Vi kan umgås, skratta, skoja och ha kul! Vi har liksom växt ikapp varandra igen..

För några månader sedan hade jag aldrig trott det här..
Att du och jag skulle hitta på så här mycket ihop som vi gör nu.. Jag har fått se vilken underbar person du är! Innan har du varit den där lilla pojken för mig, den som jag skildes ifår..

Jag har blivit mycket äldre, men det har ju även du blivit!
Någonting jag inte tänkt på förr, inte på det sättet..

Jag är så himla glad att våra vägar möttes igen..
Att få lära känna den personen du blivit nu, nu när även du blivit mycket äldre!
Nu hoppas jag bara att våra vägar inte skiljer oss åt igen.. För du är en kusin jag inte vill mista!

Ja tänk den där lilla kusinen som jag håller i på kortet, tänk så liten du var då!
Men nu har den där lilla Robin blivit stor!