Det gör lite ont i mig idag!
Får lite dåligt samvete att jag inte åkte in till din minnesstund idag..
Men jag kan lova att jag har haft dig i tanken och även ett ljus tänt här hemma!


Du fattas mig! Saker är inte längre det samma..
En tomhet finns i mig varje gång jag kommer till jobbet!
Man väntar fortrarande på dina steg i koridoren..
Men ibland tror jag att jag hör stegen ändå på något underligt sätt..


Jag kommer så väl ihåg första gången jag träffa dig, hade bara varit någon dag på spinal då.
Vi skulle jobba kväll, en kväll som du aldrig glömde..
För gud vad du tyckte jag pratade mycket. Du fick knappt en lugn stund den kvällen och ingen vila ens på rasten..
O jag vet inte hur många gånger jag fått höra det där om rasten..


Ditt sett att vara fick en alltid på bra humör, även fast man kunde vara riktigt less..
Du var en väldigt speciellt person, iallafall för mig..
Det värmde när man var sjukskriven och man fick ett samtal från herren på spinal, som ville höra hur det var!

Saknar alla kommentarer från dig, alla tokigheter som du bruka säga..
Nästan varje pass vi jobba ihop sa du "Du är tokig du" till mig!
Och det stämmer nog ganska så bra in på mig!

Jag är nog inte ensam om att säga att du är saknad!
Du saknas jätte mycket! Skulle önska du kunde komma tillbaka!
Önskar att det kunde finnas en telefon där uppe i himlen, bara så jag fick höra att du har det bra
Om det fanns, skulle du svara då?

En dag hoppas jag vi ses igen!


Would you know my name, If I saw you in heaven?